|
É Romani Glinda
presenterar Den okända Förintelsen
På Förintelsens minnesdag den 27
januari som högtidshölls på Romskt kulturcentrum i Stockholm var det
även vernissage på fotoutställningen “Den okända Förintelsen”.
Det var många som tagit sig till
centret för att se utställningen och höra alla talare. Arrangör var É
Romani Glinda i samarbete med Forum för levande historia, Delegationen
för romska frågor och Romskt kulturcentrum i Stockholm. Det är första
gången denna utställning visas.
Utställningen kommer att pågå till
den 5 mars. Öppettider: Vardagar 11.00 – 17.00
Filmen Romska tårar kommer att visas
igen på Romskt kulturcentrum onsdagar klockan 18.00 så länge
utställningen varar. Skolklasser och gruppbesökare kan även få
specialvisning i samband med utställningsbesök efter överenskommelse.
Förintelsen av romer och judar i Transnistrien under andra
världskriget är fortfarande helt okänd av de flesta.
Få
vet att cirka 11 000 romer dog under fruktansvärda omständigheter i
Transnistrien, utan kläder och mat, utan bostad eller hopp.
För första gången i Sverige visas en dokumentation av
händelserna i en unik fotoutställning med bilder av romer som överlevde
hemskheterna i Transnistrien.
Romernas holocaust, Samudaripén, är
föga känd och bara blygsamt dokumenterad. Detta gäller som sagt än mer
deportationerna till Transnistrien. Massförbrytelserna där tegs ihjäl
efter kriget under kommunismen och har förblivit i stort sett
outforskade även efter att arkiven blivit tillgängliga efter
revolutionen. Deportationerna till internerings- och arbetslägren i
Transnistrien, enligt tysk modell, blev ödesdigra för romerna som
frös
och svalt ihjäl.
|
|||||||||||
– Många människor dog under kriget,
men det finns fortfarande många som inte vill medge att även romerna
mördades under kriget. Jag är dotter till en rom som överlevde
Förintelsen i Transnistrien. Både min mor och min far, min mormor och
morfar, min farmor och farfar och deras föräldrar sändes till
Transnistrien, sade Luminita Mihai Cioabã.
Hon var mycket glad över att
utställningen blivit en verklighet, även om den först visades i Sverige.
– Den här utställningen borde
egentligen ha visats i Rumänien, men intresset där är fortfarande svalt,
sade Luminita Mihai Cioabã.
Hon berättade även om bilderna som
hon själv tagit.
– När ni ser på dessa ansikten så
börjar de efter en stund att tala till er, förklarade hon.
Luminita Mihai Cioabã har även gjort
en dokumentärfilm med intervjuer av överlevande från Förintelsen i
Transnistrien.
– I filmen kan ni höra deras
historier. Vi romer har inte haft något skriftspråk och inte kunnat
filma heller tidigare. Vi har lyssnat på våra gamla som har berättat och
vi har gråtit. Det är dags nu att ni får veta vad som hände i Rumänien
under andra världskriget. Romernas historia är skriven i svart bläck. Vi
måste berätta om detta för våra barn så att det inte glöms, sade
Luminita Mihai Cioabã. |
|||||||||||
|
Under minnestunden som
hedrade Förintelsens offer talade
bland andra den katolska biskopen Anders Arborelius. Han talade om att
glömska och
– Idag är vi här för att komma i håg
det fruktansvärda som skedde i Europa under andra världskriget. Vi vet
att sex miljoner judar fick sätta livet till. Men många vet inte att
romerna var hårt drabbade, det är därför viktigt att man från romskt
håll högtidshåller denna dag i tystnad, gråt, och i bön.
Som katolsk biskop är Anders
Arborelius oerhört bedrövad och ledsen over att SSPX, en utbrytargrupp
från den katolska kyrkan med biskop Williamson i spetsen, förnekat
Förintelsen. I Uppdrag granskning sade Williamson att ”inte enda jude
dog i gaskamrarna”.
– Det är ofattbart och fruktansvärt.
Den katolska kyrkan tar ett totalt avstånd från en sådan uppfattning och
fördömer alla former av rasism, antisemitismen, samt hets mot romer. Vi
måste ständigt vara vaksamma att ondskans fula tryne kan dyka upp där vi
minst anar, därför är det viktigt att vi kommer ihåg det fruktansvärda
som har hänt. Det är vår plikt att reagera mot allt som luktar rasism,
antisemitismen, samt hets mot romer, sade biskop Arborelius.
|
|||||||||||
|
En annan talare var Hédi Fried, en
rumänsk judinna som överlevt Förintelsen och på nära håll även sett hur
romerna behandlades.
– Vi har delat samma öde med
romerna, sade Hédi Fried, och vi ska minnas tillsammans.
Hédi Fried glömmer aldrig den så
kallade ”Zigenarnatten”.
– Vi blev inlåsta tidigt den kvällen
när vi hörde gråt och svaga sånger från en av barackerna bredvid. Inte
förrän nästa dag fick vi veta att mellan 500-1000 romer hade gasats
ihjäl under natten. |
|||||||||||
|
Dimiter
Perniklijski från Forum för levande historia talade om Auschwitz.
– Det är
sextiofyra år sedan helvetets portar i Auschwitz slogs upp och världen
fick se den industriella utrotningen, sade han.
Dimiter
Perniklijski talade även om Sofia Taikon, den romska kvinnan som
överlevde Förintelsen och kom till Sverige med de vita bussarna 1945.
– I
Sverige ville inte Sofia berätta sin historia. Det var när barnbarnen
kom som hon ändrade sig och började berätta sin historia som sedan blev
en bok.
Dimiter
Perniklijski tog även upp det som hänt i Transnistrien.
– Romerna
i Transnistrien svalt och frös ihjäl. De var inte ens värda en kula. Det
är vår skyldighet att minnas detta, sade Dimiter Perniklijski.
Han talade
även om dagens diskriminering, om den utestängning som fortfarande
drabbar romer när det gäller arbete, boende och så vidare. |
|||||||||||
|
Maria
Leissner, ordförande i Delegationen för romska frågor, talade om den
minnestund för förintelsens offer som samtidigt hölls i FN-skrapan i New
York.
– Just nu håller FN en högtid om Förintelsens offer och inte en enda rom
är inbjuden att tala där. Det är obehagligt att det än idag inte går att
berätta om romernas öde så att det får ett genomslag. Förra året hade vi
en utställning på Etnografiska museet om den romska Förintelsen och det
var första gången en utställning om detta visades i Sverige. Den här
utställningen är den andra. Än idag är det få människor som känner till
att mer än femhundratusen romer mördades av nazisterna. Det står
fortfarande inget i skolans historieböcker, de har inget eget hemland,
inga monument. Än idag är romerna osynliga när det gäller Förintelsen.
|
|||||||||||
|
Författarcafé
|
|||||||||||
|
Ett antal romska och judiska författare träffades på centret den 28
januari för att berätta om sitt skrivande om kriget och Förintelsen.
Gäster var bland andra Veijo Baltzar, rom från Finland, den romske
författaren Hans Caldaras, Hedi Fried, judisk författare samt den
svenska författaren Gunilla Lundgren.
|
|||||||||||
|
Filmvisning av “Romska tårar”
|
|||||||||||
|
”Romska tårar” är en dokumentärfilm om deportationen till Transnistrien
som Fundatia Sociala Culturala a Romilor har gjort. Filmen visades
första gången i Sverige den 29 januari, men den kommer att visas igen på
Romskt kulturcentrum onsdagar klockan 18.00 så länge utställningen
varar. Skolklasser och gruppbesökare kan även få specialvisning i
samband med utställningsbesök efter överenskommelse.
Romskt Kulturcentrum
Lingvägen 100
T-bana: Gubbängen
Medarrangörer: Forum för levande historia, Delegationen för romska
frågor och Romskt kulturcentrum i Stockholm |